Swedish Realist Painter, 1853-1919 Swedish painter, illustrator and printmaker. He came from a poor family and studied (1866-76) at the Konstakademi in Stockholm, supporting himself throughout this period. From 1871 to 1878 he contributed illustrations to the comic journal Kaspar and the Ny illustrerad tidning. From 1875, for several decades, he was a prolific book illustrator, his most renowned work in this field being his drawings for Föltskärns beröttelser ('The Barber-surgeon's tales'; pubd 1883-4) by Zacharius Topelius, and the Rococo-inspired watercolours for the Samlade skaldeförsök ('Collected attempts at poetry'; pubd 1884) by the 18th-century Swedish author Anna Maria Lenngren.  Related Paintings of Carl Larsson :. | modell med rod sko | stugan | herdinna | Mother and Daughter | tyst protest |
Related Artists:
Giovanni Battista Paggi
Italian Baroque Era Painter, 1554-1627 Italian painter and theorist. As the son of a newly inscribed nobleman, he received a Renaissance gentleman's education, but as an artist he was it seems self-taught, despite the encouragement of Luca Cambiaso. The gentleman who then set up as a painter was obliged to give his work to patrons, sometimes expecting future remuneration; but when one patron reneged on payment in 1581, Paggi mortally wounded him and was banished from Genoa. He was given protection by Francesco I de' Medici, Grand Duke of Tuscany, and settled in Florence. A fresco of St Catherine Converting Two Criminals (1582), painted for Niccol? Gaddi's family chapel at S Maria Novella and thoroughly Florentine in manner, established Paggi's reputation at the Medici court. He painted ephemeral decorations, portraits (all untraced) and altarpieces for many Florentine churches and for the cathedrals of San Gimignano (c. 1590), Pistoia (1591-3) and Lucca (1597-8), having his studio in a house owned by Federico Zuccaro.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
CANTARINI, Simone
Italian painter, Bolognese school (b. 1612, Pesaro, d. 1648, Pesaro) Simone Cantarini (also known as Simone da Pesaro; 12 April 1612 - 1648) was an Italian painter and etcher of the Bolognese School of painting. Cantarini was born in Oropezza near Pesaro, then part of the Papal States. Initially he was a pupil of the Venetian Claudio Ridolfi and Pesarese Giovanni Giacomo Pandolfi, and then, for about 4 years (1635-1639), of Guido Reni. He soon fought with his mentor, and did not return to Bologna till after Reni had died (1642). His pictures are generally derivative. Some of his works have been mistaken for examples of Reni. Among his principal paintings are St. Anthony, at Cagli; the Magdalene, at Pesaro; the Transfiguration in the Brera Gallery, Milan; the Portrait of Guido, in the Bologna gallery; and St. Romuald, in the Casa Paolucci. His most celebrated etching is Jupiter, Neptune and Pluto, honoring the heraldic arms of Cardinal Borghese.